Recension: Nytt orkesterverk med sopransk klass

Konsert: Söndagssymfoni – En katt bland hermelinerna Medverkande: Jönköpings Sinfonietta, Anders Paulsson, sopransax Dirigent. Johannes Gustavsson
Plats: Spira Konsertsalen

Vilken underbar upplevelse!
Det är inte ofta man för vara med om ett uruppförande av nyskriven svensk musik framförd av Jönköping Sinfonietta och med en solist på sopransaxofon. Ett instrument som i klassiska sammanhang är tämligen ovanligt. På scen stod Anders Paulsson den utan tvekan främste vi har på det instrumentet, en världsartist på sitt instrument och lika duktig när det gäller jazz.

De flitige och prisade kompositören Jörgen Dafgård väckte nyfikenhet. Vad hade han hittat på med den beställning han fått av Jönköping och Västerås Sinfoniettor. Ett verk för orkester och sopransaxofon i tre satser hade växt fram i samarbete med Anders Paulsson.

– Han har fått något att bita, sade Jörgen Dafgård i introduktionen. Första satsen börjar kraftfullt och lekfullt böljande med ett melodiöst tema som ger en mer känslosam karaktär. Anders Paulsson får sopransaxen att låta som en skön mjuk viskning i det lägre registret och man frapperas över hur vackert en sopransax kan låta trakterad på rätt sätt. Man har i andra sammanhang upplevt den mer gnälligt, dock icke här.

I samarbete med vår egen underbara sinfonietta växte det här nyskrivna verket där den röda tråden, rent dramaturgiskt, enligt Dafgård, är en skildring av en väg till förnyelse efter en motgång. Förnyelse behövs inom den klassiska genren. I andra satsen finns en melodiös slinga som återkommer och verkar bekant och vårlikt. I tredje satsen kan man ana en pånyttfödelse som knyter an till konflikten den första satsen. Kanske är det i den här satsen Dafgård menar att solisten fått något att bita i. En lång krävande solokadens där Anders Paulssons virtuositet verkligen kommer fram.

Man ser hur han själv njuter av det som skapas i en konsertsal som återger det Sinfoniettan och han själv framför för en publik som i stående ovationer visar att de gillar vad de hör. 

Det här uruppförandet inramades på bästa tänkbara sätt med Lars-Erik Larssons Pastoralsvit, där mellanstycket romansen ger känslan av lugn och frid och känslan att våren närmar sig. Det här är kanske det mest spelade svenska orkesterverket. Avslutningsvis en magnifikt framförd  Mendelssohn Symfoni nr 4 i A-dur op 90, ”Den italienska”. Och allt hölls ihop av en ny och trevlig bekantskap, chefsdirigenten vid Wermland Opera, Johannes Gustavsson.

Alla musikälskare i regionen måste vara tacksamma för att vi har en egen spirande sinfonietta. En sinfonietta som imponerar vid varje framträdande och inte är främmande för något. Jag är i alla fall tacksam att de finns i stan.

Hans Järeby

 

Missa inga nyheter:

Ladda ner appen:

Android eller iOS(Iphone).

Följ på Facebook.