Debatt. Grattis Sverige

Debatt – Vladimir Oravsky. När medicine doktor Nadežda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických veznu Ceské republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium totalitních režimu) (ÚSTR) en betydelsefull medlem, och ögonvittne till det vad kommunismen i Tjeckoslovakien var kapabel att begå.

ÚSTR:s högsta myndighet är Vetenskapliga rådet ÚSTR, och det består av 7 prominenta medlemmar tillsatta av det tjeckiska parlamentets senat. Sverigebosatte Jaroslav Suk blev föreslagen att ersätta Nadežda och ta hennes plats i Vetenskapliga rådet ÚSTR. Tjeckiens förste direktvalda president, Miloš Zeman, har redan godkänt och förordat Jaroslav, nu återstår senatens godkännande.

Jaroslav Suk var ingen bekväm medborgare i det kommunistiska Tjeckoslovakien. Detta resulterade i att han och hela hans familj, förvisades ut ur landet, något som är utmärkt återberättat i boken ”Utbrytarkungens knep eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Sverige” ISBN 9789173270601 och ISBN 9789175911069.

Boken ”Kdo me okradl o mého bratra?” (”Vem har bestulit mig på min bror?”) är en kraftigt utökad och reviderad tjeckisk upplaga av ”Utbrytarkungens knep”.
I början av februari d.å. fick jag ett mejl från herr Pavol Kossey, ordföranden för Institutet för folkets minne (Ústav Pamäti Národa) (UPN), att min och Jaroslavs och Tomas Kramars bok ”Kdo me okradl o mého bratra?” numera ingår som studiematerial i UPN:s förskarbiblioteket. stav pamäti naroda_logo

Så kan förhållandena i ett land förändras och ställas på huvudet. Presidentens fånge blir själv president, persona non grata under en regim blir en ärad och aktad människa under en annan.
Själv blev jag inte utkastad från Tjeckoslovakien, jag lyckades att rymma från landet, efter att jag två år innan misslyckades med det, och tvingades att acceptera en fängelsedom, glad att jag inte blev skjuten till döds under försöket. Fast min kompis Lars von Trier skrev ändå i första versionen av manuset till hans självbiografiska film ”Erik Nietzsche – De unga åren” att Zelko, karaktären som föreställde mig, var utkastad från Tjeckoslovakien. Så här lär det ha gått till enligt honom: Det var en mörk natt. I dess beskydd kör en polispiket fram till den taggtrådiga gränsen mellan Tjeckoslovakien och Österrike och två poliser drar den fastbundne Zelko ur bilen och kastar honom över den höga gränsbarriären med ordern ”Kom aldrig tillbaka!”

Varje land, oavsett om den har ett demokratiskt eller totalitärt styre, behöver orädda människor som är villiga att kämpa för en bättre vardag även om det ställningstagande äventyrar deras egna levnads- och karriärmöjligheter. Tjeckoslovakiens liksom hela det gamla östblockets breda befolkning vann på människor av Jaroslav Suks förvissning och kampvilja, och grattis Sverige som öppnade sin dörr för honom och hans likar. De gör oss alla rikare, oavsett om vi äro medvetna om det eller ej.

Vladimir Oravsky

Missa inga nyheter:

Ladda ner appen:

Android eller iOS(Iphone).

Följ på Facebook.