Debatt. ”Förslaget om vinstbegränsningar bör hamna i den historiska skräphögen”

Regeringen och Vänsterpartiet har kommit överens om vinstbegränsningar inom välfärdsområdet. Det är ett kommunistiskt förslag som inte tar hänsyn till kvalitet, skattepengar eller frihet att välja skola eller den vård som passar den enskilde bäst. Avundsjukan och hatet mot det privata näringslivet har fått styra. Det handlar inte om ordning och reda som statsministern ofta uttrycker. I stället handlar det om makt att få sitta kvar vid köttgrytorna.  Vad händer om detta kommunistiska förslag genomförs?

Valfriheten att välja skola begränsas, likaså till utförare av vård och omsorg. Med stor sannolikhet tvingas region och kommun att höja skatten då deras tjänster är dyrare än näringslivet. Har regionen eller kommunen tillräckligt med personal eller övriga resurser när de ska överta välskötta företag? Förmodligen inte.

Varför måste vinster begränsas eller stoppas? Möjligheten att stoppa vinster finns redan idag. Det är nämligen kommun/region som sätter prislappen på skolpeng/vårdpeng. Medan näringslivet kan göra vinst förbrukar kommunen sina pengar. Båda parter får samma summa. Kvaliteten är likvärdig. Lutar det åt något håll så är det till näringslivets fördel om än marginellt. Varför sänker då inte kommunen vårdpeng/skolpeng så man blir av med den förhatliga vinsten enligt kommunismen?

I de kommuner där röda blocket har majoritet kan man sänka prislappen redan idag. Men det vågar man inte. Risken är då stor att kommunen med stor sannolikhet inte kan utföra sina tjänster som man är ålagd att göra. Med andra ord, det är politikerna som sätter priset och därmed möjliggör den förhatliga vinsten som uppstår av näringslivets effektivitet. Det är här hyckleriet uppstår.

Statsministern och finansministern borde i stället vara nöjda då vinster uppstår som sedan beskattas och i förlängningen bidrar till att staten kan betala ut lön till dem. Finansministerns tomma lador fylls på. Vad är det för fel på det? Felet är att näringslivet är alltför effektivt i förhållande till den offentliga utföraren. Detta svider naturligtvis hos de troende socialisterna, där man tycker att det kollektiva står för rättvisa och lika behandling. ”En rättvisa” som urholkar kommunkassan och som i förlängningen ger mindre pengar till rättvisa reformer.

I stället för att jaga vinster i näringslivet bör de socialistiska politikerna kräva att kommunerna tar till sig hur näringslivet arbetar. Men detta är en öm tå även för alliansens partiledningar. Man vågar inte stöta sig med sina systrar/bröder på den kommunala nivån.  Allianspartierna låter i stället socialisterna formulera frågorna som främjar deras argument. Någon helhetsbild har aldrig redovisats för väljarna.

När ska alliansen börja prata om kommunernas överkostnad och den vinst från näringslivet som fyller på statskassan? Eller prata om den konkurrens som uppstår och gör att kommunen blir effektivare. Förslaget om vinstbegränsningar bör alltså hamna i den historiska skräphögen. Valfrihet och kvalitet borde även vara vägledande för socialister. Det är våra skolelever och äldre värda. Att kommuner förbrukar för mycket pengar handlar inte om rättvisa. Det är slöseri med våra skattepengar. Det är ett kommunistiskt räknesätt som ingen läroanstalt skulle godkänna. Skulle inte ens passa på en teaterscen. Men när makten hägrar ändrar den kommunistiska hjärnan färdriktning. En riktning som tidigare prövats och misslyckats. Den kommer också i framtiden att göra det. Det förslag som regeringen och Vänsterpartiet nu förhandlar om är ett avsteg från den berömda svenska blandekonomin. Det är ett farligt avsteg som har en helt annan färdriktning än välfärd.

Kjell Krantz (m)

Missa inga nyheter:

Ladda ner appen:

Android eller iOS(Iphone).

Följ på Facebook.