Tre pallar pocket blev till storsuccé för deckardrottning

Jag har bestämt träff med Emelie Schepp, Sveriges nya deckardrottning, efter hennes föredrag i samband med signeringen av sin fjärde bok på Akademibokhandeln i Norrköping.

Det är en ödmjuk författare som ställer sig framför en gedigen skara läsare och hon får gråten i halsen när hon berättar om sin enorma tacksamhet över det väldiga mottagandet.

På augustifesten var det kö till signeringen i sju timmar!

Hon har blivit framröstad av läsarna som årets bäste deckarförfattare nu två år i rad i Crimetime Specsavers Award som delas ut på Gotland i samband med deckarfestivalen i Visby.

– Jag har svårt att hitta ord, trots att jag jobbar med ord, säger hon och skrattar.

Hela hennes historia till där hon är i dag med den framgång som hennes bokserie blivit börjar på garageuppfarten i lilla Stavsjö då en lastbil kommer och lämpar av tre pallar pocketböcker som stuvas ner i husets källare. Emelie Schepp har bestämt sig för att efter tio år i reklambranschen skriva en deckare och efter att ha blivit refuserad av Nordstedts ge ut den på eget förlag.

– I reklambranschen hade jag fått skriva mycket texter, men jag ville skriva längre och friare, berättar Emelie.

Hennes lösning på problemet var att anmäla sig och genomföra en tvådagars kurs i filmmanus med en förhoppning om att bli manusförfattare.

– När jag kom hem från kursen satte jag mig direkt och skrev två filmmanus och skickade iväg till olika produktionsbolag.

Men filmbranschen är tuff och när hon läste att till och med Peter Dalle hade svårt att få pengar till en film så ändrade hon fokus. Fast kanske inte till något lättare?

– Förlagen får in cirka femtusen manus varje år och kanske väljer en eller två debutanter så mina chanser att bli publicerad var ju försvinnande liten, konstaterar Emelie.

Det var vid den insikten hon bestämde sig för att ringa upp de förlag hon hade skickat sitt bokmanus till och säga att hon bestämt sig för att ge ut den själv. Förlagen önskade henne lite lagom tvivlande ett lycka till och så hamnade de där böckerna på uppfarten till huset. Ner i källaren för att packas om och upp igen för att gå iväg till återförsäljare.

– Jag visste att kan jag nå en läsare som kanske rekommenderar boken för någon så når jag många fler allt eftersom.

Sagt och gjort. Med lite hjälp från Akademibokhandeln i Norrköping som såg till att kedjan tog in boken i sortimentet i hela Sverige så var bollen i rullning.

Fyra böcker senare och en enorm läsekrets senare så visar det sig att det inte var en så dum idé trots allt.

Jana Berzelius är ett barn som växer upp under traumatiska omständigheter som märker henne för livet. Hon blir en framgångsrik åklagare i Norrköping och i trängda situationer är hon en fighter och mördarmaskin av rang.

Något otroligt med en åklagare som springer runt i högklackat och slåss hej vilt ifrågasätter jag Emelie och undrar hur hon själv motiverar det faktumet.

– Genom att se på alla filmer som görs i dag, svarar hon snabbt och säkert.

– Det är mycket som är tillåtet i film som alltså borde vara tillåtet i mina böcker, fortsätter hon.

Och jag kan inte annat än hålla med eftersom jag ändå fängslas av den starka intrigen och de komplexa karaktärerna som gör att böckerna har blivit riktiga bladvändare med många cliffhangers.

Samtidigt har hon både två poliser och en åklagare som läser och ger tips och råd om böckernas innehåll.

– Nu i senaste boken hade åklagaren mycket åsikter om hur deras jour fungerar till exempel.

Bok nummer fyra i serien heter ”Pappas pojke” och handlar om en liten pojke som försvinner spårlöst från familjens hem en sen kväll. Och som vanligt är historian inspirerad av verkliga livet. Den här gången av en händelse i Bangkok då Emelies egen son försvann i hotellets foajé när de var på väg till flygplatsen.

– De där sekunderna som förälder när man upptäcker att ens barn är borta innan det är återfunnet igen går nog inte att veta hur de känns om man inte själv upplevt det, säger hon och berättar att hon nästan skrek sig hes där på hotellet.

Det är så hon går tillväga nämligen. Om det inte är en artikel i tidningen eller ett nyhetsinslag på tv så är det händelser i hennes liv som ger inspirationen och formar historierna i hennes böcker.

– Jag älskar att berätta och jag vet hela tiden var jag ska i berättandet, säger hon med emfas.

Att det skulle bli en serie böcker visste hon naturligtvis inte för fem år sedan när hon började skriva debutboken ”Märkta för livet”, men i dag vet hon exakt när i berättelsen hon ska släppa Jana Berzelius hand och låta henne vara.

– Jag har det klart för mig, men om det sedan blir åtta eller tolv böcker till det vet jag inte.

Men två till blir det definitivt vet hon och den femte boken har hon redan klar i huvudet liksom första och sista meningen.

– Det är en trygghet att veta var jag ska börja och var jag ska sluta, sedan kan jag fylla det med innehåll.

Vilka meningarna är vill hon dock inte avslöja, men berättar att vi möjligtvis tar en liten tur till Vadstena denna gången.

– Och vad som finns i Vadsten kan ni få fundera på, säger hon och ler stort.

Det är som en saga som blivit verklighet från att stå och försöka sälja böcker i matbutiker och enbart bli tillfrågad var ketchupen står till att i dag ha fått ett kontrakt på förlag och till och med bytt en gång.

– På det viset har jag lärt mig att alltid lyssna till min egen röst, säger hon och menar på att det alltid är så många som ska tycka om allt kring författarskapet.

– I dag är jag mer självsäker och vågar stå upp för mig själv.

I dagsläget är det inte klart om böckerna blir film, intresset finns, men rättigheterna är ännu inte sålda och vägen till vita duken är en lång process.

– Men visst vore det underbart att få se Norrköping på film, det är en perfekt deckarstad med alla miljöer!

Det filmiska är inte så förvånande ett genomgående tema när Emelie Schepp talar om sitt författarskap. Den där tvådagarskursen i Örebro gjorde verkligen avtryck. Det visar sig inte minst när hon berättar vad hon tycker en bra deckare ska innehålla.

– En fängslande inledning, det ska vara en bladvändare, intressanta karaktärer och ett minnesvärt slut. Det är det sista en läsare tar med sig, säger hon.

– Precis som en film, att man lämnas med en skön känsla.

Som avslutning måste jag bara ställa frågan som jag alltid har undrat över.

Hur mycket har du slagits själv?

– Haha! I verkligheten ingenting! Men jag slåss mycket i mina drömmar det är helt otroligt. Jag kan till och med klättra på fasader i mina drömmar!

Och med det avslutar vi ett mycket trevligt möte och Emelie Schepp ger sig iväg med sin make och partner in crime mot nya läsarmöten och oändliga signeringar.

Carl Adam Tillberg

Missa inga nyheter:

Ladda ner appen:

Android eller iOS(Iphone).

Följ på Facebook.