Tomas Andersson Wij i nytt koncept – men det lyfter inte

Förra årets besök av Tomas Andersson Wij, då på Jönköpings teater, var en intim tillställning där TAW kom till sin rätt. Nu var han tillbaka igen i ett annat format med mäktigt (ibland tyvärr för mäktigt) komp av Deportees i en konserthusturné i det stora formatet.

Här mötte vi en mer sprallig ibland av sin musik mer sprittande artist. Det man var nyfiken på var om han skulle fylla Jönköpings konserthus på premiären på sin turné. Jodå, det var fullt av förväntansfulla TAW-fans som sjöng med då och då. Utan tvekan har medverkan i tv-programmet så mycket bättre lyft intresset för TAW som det gjort med de flesta som medverkat där. Han ger också publiken sina tolkningar av Uno Svenningssons “I en annan del av världen”, “Den dag jag vinner allt” cover på Eric Saades “Popular” och så en TAW-tolkning av Sven-Erik Magnussons “När solen färgar juninatten”.

Berättande vemod

Han har sedan länge nått fram med sina tänkvärda och berättande texter och som målar fram bilder och vemod. Där finns inte oväntat en låt med titeln ”Jag nådde aldrig riktigt fram till dig” en låt som griper tag. Men nu har han nått så långt att han ger sig ut på en konsertturné i landet från norr till söder. Griper tag gör i stort sett alla hans låtar och trots att man efter en hel konsert får en känsla av upprepning i låtarna, så är det de modiga texterna som etsar sig fast från verkliga händelser med mycket vemod.  TAW har en förmåga att få till texterna så att det känns som man skulle kunnat varit delaktig i händelserna. Kanhända är det vemodet i texterna som gjort att han inte riktigt slagit igenom än. Det finns ju många godbitar i den här konserten “So long”, “Sommaren 77” “Hälsingland” som ger en känsla av folkmusik förstärks med sommarbilder på en tredelad skärm och med en av gärdesgårdsliknande inramning av scenen. Konserten inleds dock med lite färskt material från senaste skivan “Det finns ingen ensamhet”, öppningsspåret.

Bäst själv

Jag tycker bäst om TAW ensam ackompanjerande sig själv akustiskt, det känns som om låtarna kommer mer till sin rätt så. Den här kvällen dränktes han delvis av för starkt komp och framförallt av tungt stundtals dunkade bas. I vissa låtar och med rätt volym hade det lyft känslan i låtarna ännu mer, premiärnerv kanske.

–Jag har stått på Globens scen inför fyra miljoner tv-tittare och känt mig som fucking Bono, spelat med en döv ljudtekniker i Hjo kyrka och för 18 personer i Odense, säger Tomas Andersson Wij.

Han berättar också att han redan skolan sagt till sin musiklärare att han skulle bli artist och turnera runt i landet. Nu  20 år senare är han där och startar den stora resan med premiär i Jönköpings konserthus. som så många andra kollegor.

–Det är det här var det jag drömde om som lite grabb.

TAW får stående ovationer av sin sjungande publik och ropas in och avslutar tillsammans med publiken “Där får jag andas ut”.

SE BILDSPEL FRÅN KVÄLLEN:

fakta

,Betyg: 3+

Konsert: Tomas Andersson Wijjkande

Medverkande: Tomas Andersson Wij, ,Deportees: Anders Stenberg, Gustaf Karlöf, Lovisa Samuelsson, Jesper Nordenström

Plats: Jönköpings konserthus

Längd: 2 tim 15 minuter

Låtar: 1. Det finns ingen ensamhet 2. I en annan del av världen 3. Hej på dig döden 4. Tommy och hans mamma 5. Sturm und drang 6. Vissa dagar 7. Jag har simmat långt ut från land 8. Jag nådde aldrig riktigt fram till dig 9. Sanningen om dig 10. Mitt barnsliga leende 11. Sommaren 77 12. Landet vi föddes i 13. Snart kommer det en båt 14. Romantiken 15. Santa Monica 16. När solen färgar juninatten 17. So long 18. Hälsingland 19. Den dag jag vinner allt. 20. Nu dör en sjöman 21. Blues från Sverige 22. Vågor 23. Avsändare okänd. 24.Där får jag andas ut

-----

No more pages to load