Ett härligt nårsfyrverkeri sköts upp från Piren och avslutade Nyårsfirandet. Foto: Hans Järeby

Blött nyårsfirande i Rådhusparken med högt satt mål

Nyårsfirandet på nyårsdagen blev inte vad kommunens styrande hade tänkt sig, det regnade hela eftermiddagen och även under firandet. Trots det samlades ändå ganska mycket folk för att vara med fira in det nya året.

Tack vare de medverkande, Kören Nova under ledning av Edward Eklöf, Kulturskolans dansare under ledninga av Izabella Simonsbacka, Allianskyrkans Musikkår under ledning av Morgan Rydberg, kommunfullmäktiges ordförande Anders Hulusjö, (kd) och förste vice ordförande Johnny Lilja och icke minst Filip Sandwall-Andersson Nobelfixare på Junedalsskolan

Filip förgyllde stunden i rådhusparken med att läsa Cornelis Vreesvijks låt “I natt jag drömde något som..” som dikt, medan Kulturskolans dansare, dansande illustrerade dikten. Sång, musik och dans varvades i nyårsprogrammet. Kören Nova sjöng Dan Bornemark och Hjördis Bornemarks “Hör på, Hör På (Vilda vackra jord)” och så höll Anders Hulusjö nyårstalet där han påtalade alla de kvaliteter som finns i kommunen icke minst inom idrotten som lett fram till att Jönköping hamnat i fokus i idrotts-Sverige.

–Det finns många i vår kommun framgångsrika ambitiösa lokala klubbar som borgat för att Jönköping utsetts till Årets Idrottskommun 2017. Klubbar med medlemmar som vågar och kan ta sig an nya stora tävlingar som ytterligare sätter fokus på vår kommun. Våra ambitioner är att Jönköping skall bli Europas kulturhuvudstad 2029. Vi har lämnat 2017 bakom oss och det har inträffat både dåliga och bra saker, men låt oss blicka framåt och se möjligheter där andra ser problem, sade bland annat Anders Hulusjö.

Han avslutade med att önska alla kommuninvånare ett Gott Nytt År och utbringade ett leve för det nya året och vår kommun. Ett mäktigt fyrverkeri ner vid Piren avslutade nyårsfirandet. Trots att det regnade så var det en person som var riktigt glad av att nyårsfirandet fick vara kvar i Rådhusparken.

–Jag är så glad, så jag nästan lipar av glädje. Jag har kämpat för att man skulle behålla firandet här och inte flytta det. Nu är det kvar där det hör hemma ,säger Solveig Elengård.

-----

No more pages to load