Temabild: Pixabay

Vargens blodtörst – kan ge tryggare trafik

Meningarna om vargarna som rör sig i de småländska skogarna är delade. Zoologiprofessorn Matthias Laska tillhör dem som välkomnar dem. I framtiden hoppas han kunna ”omvandla” deras blodtörst till allt från säkrare vägar, till bättre behandling för traumatiserade.

Precis som andra stora rovdjur reagerar vargar mycket starkt på lukten av blod. Betydligt starkare än vi tidigare känt till. Orsaken är ett ämne – aldehyd – som finns i blodet och som ger blodet dess karaktäristiska metalliska lukt.

Till skillnad från de flesta andra dofter, som både människor och djur skiljer ut genom den speciella coctail av ämnen de består av, verkar det endast vara aldehyden i blodet som får rovdjuren att förvandlas till blodtörstiga jägare. För rovdjuren betyder blod mat och de kan troligen känna lukten av det på betydligt längre avstånd än vi tidigare kunnat föreställa oss.

Vi människor reagerar också starkt på aldehyden. Men, till skillnad från vargen, blir vi rädda och ryggar undan för blodlukten. Detsamma gäller rovdjurens bytesdjur, som också flyr fältet när doften av aldehyd når deras näsborrar.

Förklaringen till att människor reagerar som bytesdjur tros finnas djupt inne i vår arvsmassa, nedärvd från våra förfäder aporna, som var vegetarianer. Hos rovdjurens bytesdjur av idag utgör reaktionen fortfarande skillnaden mellan liv och död ute i naturen.

Att våra respektive doftreceptorer för aldehyd, reagerar så renodlat på just detta specifika ämne, har fått forskarna att tro att aldehyden haft en avgörande betydelse för evolutionen.

Reaktionerna på blodlukt är så starka att man även hos oss människor med fog kan kalla dem för instinktiva.

Att både djur och människor reagerar så förutbestämt och så på djupet, kan vara en stor fördel.

– Nästan alla dofter vi kan skilja ut består av en kombination av en mängd olika ämnen. För att vi ska uppfatta doften av en ros, måste det vi luktar på avge inte mindre än 800 olika ämnen, som tillsammans ger doften av ros. Sett ur det perspektivet är blod mycket ovanligt, eftersom vi bara behöver känna igen en enda av dess doftkomponenter, för att vi ska veta vad det rör sig om. Att både bytesdjur och rovdjur reagerar på samma ämne gör det ännu ovanligare, förklarar Matthias Laska – professor i zoologi vid Linköpings universitet och expert på djurs luktsinne.

Laska och hans forskarkolleger har under en längre tid bland annat studerat vargarna i Kolmårdens djurpark. Än så länge har man inte börjat tillämpa forskningen om blodlukt praktiskt. Men i framtiden kan de nya upptäckterna leda till nya arbetssätt inom flera, vitt skilda områden.

– Man har till exempel upptäckt att personer som traumatiserats av krig, reagerar mycket negativt på lukten av blod och krut. Eftersom våra reaktioner på dofter även styrs av vad vi associerar dem med, skulle vår forskning kunna ge bättre förståelse för hur personer med exempelvis post traumatiskt stressyndrom – PTSD – ska behandlas. Det vår forskning hittills visat, är hur djupt rotade trauman är och hur svåra och tidskrävande de därmed är att överkomma för den som drabbas. Men den visar också att trauman går att komma över, säger Matthias Laska.

Matthias Laska, professor i zoologi.
Foto: Linköpings universitet

– Ett annat användningsområde för aldehyd skulle kunna vara trafiksäkerhet. Man skulle till exempel kunna tänka sig att ämnet kan användas för att skrämma bort vilt från våra vägar. Men för att en sådan åtgärd ska bli framgångsrik måste vi först lista ut hur man gör för att inte samtidigt locka ut rovdjuren på vägnätet. Vi vill ju inte ha en massa vargar springade på våra vägar heller, fortsätter han.

Nästa steg i forskningen, som bedrivs som ett samarbete mellan experter på vitt skilda vetenskapsområden – spridda över världen – är att undersöka skillnaden mellan vargars och hundars reaktioner på blodlukt.

Hundforskning, visar nämligen att hundens egenskaper på andra områden genomgått dramatiska förändringar under de årtusenden som förflutit sedan vi domesticerade de första vargar som valt att leva nära våra bosättningar.

Från att vara en självständig jägare – helt oberoende av oss människor – har hunden utvecklats till en expert på att avläsa vårt kroppsspråk och på att kommunicera med oss. Detta har gjort hunden till ”människans bästa vän” – oavsett om det handlar om att enbart hålla oss sällskap, hjälpa personer med funktionsnedsättning, eller regelrätt polisiärt och militärt arbete. Men det har samtidigt inneburit att hunden förlorat grundläggande och nedärvda överlevnadsinstinkter, som den hade behövt för att klara sig utan människans hjälp – fritt i naturen.

Det forskarna nu vill ta reda på, är om dess sätt att reagera på blodlukt också förändrats. Om så är fallet kan det utgöra ett bevis för att dagens hundar står betydligt längre från sin vilda anfader vargen, än vi kanske tror. Och kanske också närmare människan, än vi hittills förstått.

– Den delen av vår forskning börjar vi med i sommar. Då ska vi studera vargar och hundar som lever flockliv i stora vilthägn som finns i Österrike. Detta för att djuren ska kunna testas i samma miljö och under samma förutsättningar, berättar Matthias Laska.

– Det ska bli spännande att se, vilka resultat vi får. Hundar kan verka smartare än vargar. Men vargar har bättre överlevnadsförmåga. Så på det sättet måste vargen sägas vara ”smartare”. Och, precis som hundar, har vargar också egna personligheter. Det kommer troligen också att få betydelse för vilka resultat vi får. Det visar annan forskning som också pågår, och som leds av Pelle Jensen, professor i etologi.

Missa inga nyheter:

Anmäl dig till JKPG News nyhetsbrev – helt gratis!

Ladda ner appen:

Android eller iOS(Iphone).

Följ på Facebook.

-----

No more pages to load