Krönikören Otto Ekevi är trött på det ensidiga utbudet i Jönköping. Foto: Pixabay

Ekevi: Samma shopping – samma skräp

Den fria marknaden har inte gett oss större valfrihet, den har bara gett oss fler entréer till samma stora kedjor, skriver journalisten Otto Ekevi i krönikan.

KRÖNIKA. Det är ironiskt hur den fria marknaden har gett oss allt mindre valfrihet. Ska vi handla på Ica eller Ica Maxi? Ta en kaffe på Espresso house här borta eller Espresso house på andra sidan gatan?

Den fria marknaden har inte gett oss större valfrihet, den har bara gett oss fler entréer till samma stora kedjor.

Jag besökte nyligen Luleå för första gången i mitt liv. Gick runt på Storgatan, O’learys, Ica, Dressmann, Nordea. Gick in på H&M, köpte ett par billiga solbrillor och såg ut som tre miljoner andra invånare. Stadskärnan och dess utbud påminde om vilken medelstor stad var helst.

Sedan tog jag tåget ner till Jönköping – där jag bor nu – och korsade Östra Storgatan för att käka på Subway. Eller var jag ens i Jönköping? Kanske hade jag bara somnat på tåget och vaknat upp i någon annan köping. Den likartade stadsplaneringen med samma välbekanta kedjor av restauranger, gallerior och affärer gör det svårt att urskilja en Storgata från en annan.

Ibland hör man folk prata om hur enformigt utbudet mellan klädbutikerna har blivit. Kläder som snabbt går sönder trots att man till och med betalat lite extra för den där fina tröjan på Carlings eller byxorna på Cubus. Det finns en enkel förklaring till varför.

De ”olika” affärerna har, förutom ohållbar kvalitet, en annan sak gemensamt: de ägs av samma koncerner. Det gör att ägaren inte behöver konkurrera om kvalitet då ägaren endast konkurrerar med sig själv. Det är därför jeansen går sönder efter andra tvätten, det är därför kaffekedjorna struntar i att servera ekologiskt kaffe. För vart ska du annars fika? Var finns alternativen?

Alternativen är utsålda, eller så har de fått lägga ner till förmån för ännu en kaffekedja och en handfull andra företag som lagt monopol på marknaden. Men än sen då? Vad gör det att Carlings, Bik bok, Cubus och Dressmann ägs av ett och samma aktiebolag som vinner mark?

Nej, det går väl an. Det är ju den fria marknadens spelregler. Och visst kan det upplevas som att man har ett alternativ när det står Carlings på den ena butiken och Cubus på den andra. Även om det bara är ett snyggt trick. Men oavsett vart man står i frågan så är resultatet att valfriheten förminskas och kvaliteten försämras för varje lokal som köps upp av de stora jättarna.

H&M är världens största klädföretag. De har en omsättning på 223 miljarder kronor. Trots sin förmögenhet använder de sig av barnarbete och giftiga kemikalier för att tillverka så billiga kläder som möjligt, med den billigaste arbetskraften i de mest utsatta länderna. Varför? För att om möjligt få ut lite mer i vinst. Ändå är de svenskarnas favorit. Klädernas entreprenörernas entreprenör. H&M är väl bra? De gjorde väl någon reklam någon gång där de sa att de värnar om miljön?

Det är upp till konsumenterna att välja vilken handfull grupp kapitalister och marknadsekonomier som styr och bestämmer vilken reklam vi ser, vilka företag vi stödjer och vad tillverkarna har för villkor.

Det är ett tufft ansvar att lägga på medborgarnas axlar, men vi måste välja. Vi kan välja att handla hos den lokala handlaren eller fika på det nystartade lilla fiket i hörnet där borta. När det kommer till kläder så är förresten second hand-kläder som tillverkats ett par decennium bakåt i regel av mycket högre kvalitet än de billiga fabrikat som produceras idag. Vem vill för övrigt ha samma plagg som var och varannan person som lunkar fram på stan?

Men framför allt kan vi innan vi springer in i köpcentrumet och armbågar oss fram i kön i jakten på den senaste produkten fråga oss själva: Behöver jag ens den här skiten?

-----

No more pages to load