Elsa Holmgren. Foto: Privat/Pixabay

Elsa Holmgren: Det är dags att bryta tystnaden

“Tystnad skapar förutfattade meningar och åsikter utan grund. I de flesta fall är den också bara tillfällig, och likt kokande vatten i en kastrull kommer det tillslut att bubbla över. Det är dags att bryta tystnaden”, skriver Elsa Holmgren i krönikan.

Jag åkte hem över jul.

Likt många andra studenter i Jönköping reste jag rätt många mil för att spendera julafton med familj, nära och kära. Hem är en liten ö utanför Göteborg och jullovsdagarna har hittills spenderats vid en blåsig kust i rummet där jag vuxit upp. På väggarna hänger bilder och medaljer från min forna konståkningskarriär och i garderoben hänger gamla balklänningar. Den här krönikan skriver jag hemma i mitt barndomsrum, där jag så många gånger skrivit förut. Suttit uppe sena nätter och filat på texter om krossade tonårshjärtan och prestationsångest. Det är fint att vara hemma. Nostalgiskt, på något vis.

Med jullov kommer släkt och med släkt kommer släktmiddagar. I många fall är det mysigt, gott och trevligt. I andra fall uppstår diskussioner, debatter och stela stämningar. I år har det varit ett relativt lugnt och positivt samtalsklimat runt middagsbordet, med endast en gnutta politik och en skvätt samhällsfrågor. Det har rullat på bra. Min morfar och storebror hittade ett nytt gemensamt intresse och min kusin läxade upp oss alla angående problematiken kring Soran Ismails tystnad. Det var som det skulle, med andra ord.

Det här med samtalsklimat är intressant. Det finns samtal som är tuffare än andra och konversationer som är svåra att ha. Sverige har ett ganska hårt samtalsklimat. Det är svårt att veta vad som får och inte får diskuteras, lätt att säga fel saker och politiker stänger ute varandra och vänder ryggen åt frågor som behöver diskuteras.

Utifrån kanske det är lätt att se Sverige som öppet och problemfritt. Än sker inga inbördeskrig och än har vi ingen svältkris. Det görs mycket för jämställdhet och mycket för miljön. Och visst ligger vi i framkant i många frågor, men vi är också väldigt tysta i andra.

Tystnaden är den farligaste i många fall. Tystnad skapar förutfattade meningar och åsikter utan grund. I de flesta fall är den också bara tillfällig, och likt kokande vatten i en kastrull kommer det tillslut att bubbla över.

Tillbaka till middagsbordet. Här är det också lätt att backa och att vara tyst. Att inte orka ta diskussioner med en tjurig farbror och tyst tugga på sin julskinka. Och det är där det börjar. På släktmiddagarna och födelsedagskalasen. På gräsrotsnivå, som en av mina föreläsare hade sagt.

Snart är det ett nytt år och inte vilket år som helst; det är valår. Mycket kan hända – mycket kommer att hända. Jag har vajat fram och tillbaka i mina åsikter kring nyårslöften, gått från godisförbud till ”nyår är en kliché” och tillbaka till nytt år = nytt jag. För visst är nyårsafton bara en dag likt alla andra dagar och visst är tolvslaget bara ett av många tolvslag. Men för många innebär ett nytt år nya krafter och nya tag är precis vad som behövs inför valåret. Det är dags att fatta tuffa beslut och ha svåra diskussioner. Dags att svälja julskinkan och säga emot farbrorn.

Det är dags att bryta tystnaden.

-----

No more pages to load