Låt Zara peka finger, tycker Elsa Holmgren i krönikan.

Elsa Holmgren: Kd-politikern förminskar Zara Larsson

Visst är januari trist. Men kd-politikern Carl Cunningham borde klara Zara Larsson finger på länsmuseets vägg ändå, tycker Elsa Holmgren i krönikan.

KRÖNIKA. Januari är nog den månad jag gillar minst. Den är inte kul. Det är kallt, mörkt och lätt att bli tjurig och upprörd över småsaker.

Bara konstrasten att lämna jullovets varma omfamning blir nästan lite chockartad; helt plötsligt kastas vi tillbaka in i tidiga morgnar och långa dagar.

Jag kommer på mig själv med att vara betydligt mer lättretlig; duschen är för kall, kaffet är slut och inspirationen till matlagning är obefintlig. Det blir allt tuffare att lämna min varma lägenhet och ta den dagliga promenaden till skolan.

Men under den här dagliga promenaden går jag förbi Zara Larsson. Eller, riktigt så bra är det inte. Jag går förbi en bild av henne som sitter på en vägg som tillhör Jönköpings läns museum.

Jag har egentligen inte reflekterat mycket över den mer än att jag varje gång försöker påminna mig själv att gå och se utställningen We Have a Dream, som bilden marknadsför.

På bilden står Zara Larsson och utstrålar girl power. Pekar finger mot patriarkatet. Fotot är en del av utställningen och sitter där den sitter i syfte att locka besökare.

Jag vill också påstå att den gör lite mer än så. Den peppar lite. Zara Larsson har blivit mer än bara en artist, speciellt för unga tjejer. Hon har länge och tydligt tagit ställning i feminismens kamp och vågar regelbundet säga emot och yttra sig när något är fel. Hon symboliserar därmed också mod och styrkan i att stå upp för vad som är rätt.

Bilden har suttit där ett bra tag, men häromdagen gick politikern Carl Cunningham ut med sitt missnöje över den och framför allt dess placering. Han skriver om Zara Larssons finger och hur det ofrivilligt påverkar alla skolbarn som passerar bilden dagligen med buss. Hur gesten i sig blir problematisk och att det är fel att placera bilden så centralt.

En blir ju lite trött. Jag läser och tar väl in på ett visst plan att det inte är Zara Larsson som person eller utställningen i fråga som kritiken riktas mot, men de logiska resonemangen kommer lite i skymundan av det löjliga i det stora hela. Någonstans är det ändå det fria uttrycket i konst vi pratar om. Marknadsföringen av en utställning på ett museum.

Kanske är det också januari-bitterheten i mig som växer när ännu en man försöker förminska ännu en ung kvinna. Men det är ju så tröttsamt. För det är ju trots allt även det som händer; Cunningham förminskar både Zara Larsson och hennes finger till något han anser ha en negativ inverkan på unga snarare än ett konstnärligt uttryck och ställningstagande mot ett patriarkalt system.

Så jo, jag vill ändå påstå att det känns lite löjligt när Cunningham skriver om bussarna fyllda med stackars skolbarn som inte kan skydda sig mot Zara Larssons långfinger. Fingret som är en del av ett konstverk, en ståndpunkt och en åsikt.

Januari är inte kul. Cunningham kanske inte heller tycker det. Kanske är han också lite trött på vinter och kyla. Kanske retar Zara Larsson och hennes finger upp honom lika lätt som ett tomt kaffeförråd retar upp mig. Men ärligt.

Låt Zara peka finger.

ELSA HOLMGREN

Student i Jönköping

Missa inga nyheter:

Anmäl dig till JKPG News nyhetsbrev – helt gratis!

Ladda ner appen:

Android eller iOS(Iphone).

Följ på Facebook.

-----

No more pages to load