Möjligheten att resa försvinner inte om vi minskar flygandet, skriver krönikören Elsa Holmgren. Foto: William Hook / Privat

Holmgren: Fortsätter vi som nu har vi snart ingen värld att flyga till

Vi måste väcka vårt klimatsamvete, annars har vi snart ingen värld att flyga till, skriver Elsa Holmgren i krönikan.

KRÖNIKA. Flygandet har diskuterats ivrigt den senaste tiden. En allmän debatt har skapats där Sveriges befolkning delas in i olika lag – flyg mer eller flyg mindre.

Ena sidan kallar den andra för ”dumpuckon” och den andra sidan svarar med att stanna på marken. En flygande pajkastning, kan vi kalla det.

Gudrun Schyman skrev ett uppmärksammat inlägg på FI:s hemsida där hon meddelar att hon siktar på en flygfri valrörelse. Det är ett starkt och modigt ställningstagande i miljöfrågan. För trots framtidens möjligheter inom flygteknik, kvarstår fortfarande det faktum att vi just nu flyger mer än vad vår jord klarar av.

När jag för ett par år sedan flög hit och dit, land till land, reflekterade jag inte särskilt mycket över det. Visst var jag medveten om att flygresor inte var bra för miljön. Men jag satte min konstanta äventyrslust framför mitt klimatsamvete och bokade flygbiljetter som jag idag bokar grupprum inför grupparbeten i skolan – ohämmat och intensivt.

Helst så billigt som möjligt så att reskassan jag arbetat och sparat ihop kunde drygas ut ytterligare en månad, till ytterligare ett land.

Idag skäms jag lite och mitt klimatsamvete har hunnit ikapp. Jag kan inte säga att jag ångrar resorna jag gjorde. Men om jag kunde ändrat något, hade det varit de otaliga flygresorna.

Det känns dock lite naivt att försöka få hela Sveriges befolkning att stanna på marken. Schyman är solid och okuvlig i sitt beslut och det är imponerande, absolut. Men det går inte att begränsa en människas val att förflytta sig, att sätta någon sorts offentlig flyggräns. Jag tror inte att vi kan begränsa människans val att resa.

Frågan blir därför oerhört komplex. Den gränsen måste istället ske i individuella, dagliga val.

Istället för en stor, allmän flygdebatt borde diskussionen alltid handla om hur vi generellt och varje dag väljer att förflytta oss. Samåk, ta bussen, cykla korta sträckor och åk tåg när det är möjligt. Allt som vi redan har hört och allt som vi redan vet.

En av mina absolut bästa reseupplevelser var när jag och fyra vänner spenderade en månad i Europa. Vi hann besöka sex olika länder, förflyttade oss snabbt och smidigt mellan olika städer och hade en fantastisk resa. Allt på en och samma tågbiljett.

Möjligheten att resa försvinner inte om vi minskar flygandet.

Egentligen är det väl bara en sak som är säker. Vår jord kommer inte överleva om vi fortsätter att utsätta den för en kontinuerlig miljöförstörelse. Jens Liljestrand skrev för ungefär en månad sen en svårmodig krönika som träffade precis som den skulle angående flygdebatten och klimatkrisen, där han kallar vår nutida flygkonsumtion världshistoriens dyraste självmord. Med hastigheten av en Boeing 747 flyger vi verkligen oss själva och våra framtida barnbarn rakt mot en undergång.

Det går därför inte att säga flyg mer. Det är också komplicerat att säga flyg inte alls. Men vi måste väcka vårt klimatsamvete. Det som inte längre går att förneka är att vi inte kan fortsätta i riktningen vi gör nu. Gör vi det, har vi snart ingen värld att flyga till.

ELSA HOLMGREN

Student i Jönköping

Missa inga nyheter:

Anmäl dig till JKPG News nyhetsbrev – helt gratis!

Ladda ner appen:

Android eller iOS(Iphone).

Följ på Facebook.

-----

No more pages to load