Foto: Andreas Schander.

Jerry Prütz: Jag och Iggy Pop – två kulturtanter

Den här veckan upptas Jerry Prütz tankar av kulturtanten och hennes stora betydelse för ett rikt och fungerade kulturliv.

I svallvågorna av de många Metoouppropen har olika kulturmän avslöjats med byxorna vid anklarna. Uppblåsta egon som hyllats som genier och sedan utnyttjat det. Samtliga så kallade kulturmän och troligen även med en fäbless för Bob Dylan. Det är hemskt, det är skamligt och det är nog nu kan jag tycka.

Men nog om det och istället hyllar vi kulturtanten som håller teatrar, gallerier och boklådor öppna. För det är kulturtanten som har abonnemang på teatern, som köper böcker och stöttar lokalt producerad konst en masse. Hon gör det osjälviskt och för att hon vill skänka glädje till andra. Troligen är det också hon som kommer förändra världen också och då med kultur som vapen.

Jag är själv en riktig kulturtant precis som den legendariske sångaren, låtskrivaren och skådespelaren Iggy Pop. Han må vara ett barbröstat vilddjur på scenen men när jag såg honom uppträda på Cirkus i Stockholm på 1990-talet inledde han konserten genom att sitta i skräddarställning och läsa dikter. Iggy och den franske författaren Michel Houellebecq film ”Att överleva” som gick på SVT i höstas är ett mästerverk och en dokumentär baserad på Michel Houellebecqs essä ”Rester vivant”, en text om lidande, överlevnad och skapande. I filmen läser Iggy Pop ur originaltexten som uppmanar kämpande konstnärer att inte ge upp, och konfronteras samtidigt med sina egna erfarenheter av att vara konstnär. Är inte det att vara en kulturtant så säg.

Själv föredrar jag poesi framför gapig fotboll, långsamma filmer utan action framför en ”öl med grabbarna” och en stilla stund med en bok istället för en match med LHC i Saabarena. Det är väl också ett kvitto på att man gått och blivit tant…

-----

No more pages to load