Fler borde vara som Julia Sandwall, tycker Sten Norinder i krönikan.

Norinder: Ni unga oartiga – var som Julia Sandwall!

Är det gammaldags att vara artig? Nja, ödmjuk och tacksam är bättre egenskaper. ”Tänk om alla vore som Julia Sandwall,” skriver Sten Norinder i krönikan.

KRÖNIKA. Häromdagen var jag vid Hovrättstorget och åt lunch med en vän. När vi kom dit öppnade jag dörren och min vän gick in. Då kom två unga kvinnor, cirka 20 år, gående inifrån bredvid varandra. Jag fortsatte att hålla upp dörren och de två gick ut. Det fanns inte en tillstymmelse till tack, inte ens bevärdigades jag med en blick.

Det var så nonchalant att jag kommenterade det till min vän som sade att när han kom in så kom de två emot honom och han fick gå in mellan två bord för att släppa fram kvinnorna. De försökte inte ens antyda att de ville ge plats för mannen de mötte.

Är jag en gammal tråkig stofil som bara tycker att det var bättre förr? Som tycker att dagens ungdom är förtappad? Som ständigt förfasar sig över de unga?

Nej, jag vill inte tro det generellt. Däremot tycker jag att dagens attityder som exemplifierades av de två unga kvinnorna är väldigt tråkig.

Det kanske förekommer mer hos ungdomar men jag tycker att det blivit ett generellt problem. Det är som att man idag försöker bevisa sitt egenvärde genom att inte ge plats åt andra. Genom att inte visa tacksamhet. Genom att kräva respekt istället för att försöka göra sig förtjänt av den. Man ska hävda att man blivit kränkt om man inte får som man vill. Oavsett hur illa man betett sig.

Första gången jag hörde att det inte var fint att vara ödmjuk och tacksam var en intervju med en av de första 40-talisterna som skulle gå i pension. Hon gav uttryck för att hon minsann inte skulle vara tacksam för pensionen, för sjukvården, för omvårdnad etc. Hon skulle minsann kräva sin rätt och inte säga tack.

Förr, och faktiskt då och då idag också, tycker folk inte om att begära hjälp från det allmänna utan försöker, även om det är jobbigt, att klara sig på egen hand. Det är något jag beundrar mycket mer än förmågan att ta för sig maximalt.

I min värld beundrar jag mycket mer en person som försöker göra så gott den kan. Som är ödmjuk i framgång och tacksam mot omgivningen som givit möjligheterna till framgång. En person som bryr sig om att andra får det bra och inte bara ser till sitt eget bästa. En person som försöker bidra med sina kunskaper och förmågor för att göra livet lättare för andra.

Tänk om alla vore som till exempel Julia Sandwall, som jag beundrar starkt. Hon är både ödmjuk och driftig och dessutom väldigt trevlig. Hon förhäver sig inte fast hon egentligen skulle kunna göra det. Jag tror att just hennes ödmjuka inställning är det som har gjort henne så stor.

Jag har därför svårt att förstå att bidrag och stöd ska marknadsföras. Den som har behov ska naturligtvis få det. Hen uppsöker med största sannolikhet personer vid behov, som i sitt jobb ska veta vilka former det kan finnas för hjälp åt den behövande.

Marknadsföringskampanjer för att informera om diverse bidrag gör snarare att folk anpassar sig så att man kommer i åtnjutande av det allmännas medel.

Jag vet personer som ser vab-dagarna som en rättighet som ska utnyttjas till sista dagen, oavsett om barnen är sjuka eller inte. Det är en slags extra ledighet. Det var nog inte så det var tänkt när reformen infördes. Då såg man personer som bara i nödfall skulle utnyttja den fantastiska förmånen. Hur ska vi göra för att få tillbaka den inställningen hos alla?

STEN NORINDER

-----

No more pages to load