Otto Ekevi: Melodifestivalen skördar liv

Nu när Melodifestivalen är över för den här gången går mina tankar till alla låtskrivare och musiker som aldrig fick se dagens ljus på grund av den här skittävlingen, skriver Otto Ekevi i krönikan.

 

KRÖNIKA. Förra veckan betedde folk sig som en sekt över den substanslösa galan. Det hela påminner om en rysare av Stephen King där en giftig dimma drar in och släpper loss någon slags galen kollektiv eufori.

Vinnaren i Mello höjs upp till skyarna och landets tidningar hakar på i ett drev som aldrig tycks få ett slut. All relevant nyhetsrapportering verkar prioriteras bort helt. Det skulle inte förvåna mig om det snart förs upp stora monument föreställande schlagervinnare.

Meningen med tävlingen är för utomstående ännu oklar. Det tycks dock inte handla så mycket om musik – snarare om vem som kan visa upp den glittrigaste kavajen eller plastigaste klänningen.

– Om du inte gillar Mello är det bara att byta kanal, får man som svar när man bryter Mello-anhängarnas extas.

Men världens problem försvinner dessvärre inte för att man sticker huvudet i sanden.

En sak som oroar ännu mer är de fascistiska tendenser som schlagerindustrin visar upp.

Azerbajdzjan är ett passande exempel. Landet var värdnation för Eurovison Song Contest år 2012. Inför förberedandet av festivalen tvingade man hundratals invånare att lämna sina bostäder så att dessa kunde rivas till förmån för byggnationen av den storslagna Mello-arenan.

Landets journalister tystades för säkerhets skull så att sanningen inte skulle besvära de euforiska Mello-tittarna.

Nu när Melodifestivalen är över för den här gången går mina tankar till alla låtskrivare och musiker som aldrig fick se dagens ljus på grund av den här skittävlingen.

Tankarna går också till mängden lågavlönade arbetare och städerskor som fått städa upp mängden skräp som festivalen lämnat efter sig, år efter år.

OTTO EKEVI

Journaliststudent på SVF

-----

No more pages to load