Tove serverar stans sötaste meny

Den italienska vinthunden Nisse möter mig glatt i dörren när jag kliver in på Olgas crêpes och gelato på Klostergatan, strax innan öppning. Han har blivit som en maskot för det familjära kaféet.

Bakom disken står matte Tove Svensson och skopar upp glass i frysdisken. De senaste veckornas varma väder har gjort att det har gått åt en hel del av den varan berättar hon. Lakritsglassen är hennes personliga favorit.

Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking

Endast 23 år gammal driver hon kaféet tillsammans med sin pappa Henrik Zäther. För tre år sedan tog de över verksamheten efter Marie Bergström, som äger Olgas hus på samma gata.

Att driva eget innebär långa arbetsdagar, men Tove säger att hon skulle inte vilja byta bort det mot något annat.

– Jag hade väl egentligen aldrig tänkt att jag skulle driva eget, utan det bara blev så. Men jag trivs jättebra här och jag gillar verkligen vårt koncept, säger hon.

Tove beskriver sig själv som en driven, ambitiös och stresstålig person som alltid försöker ha en positiv attityd, oavsett hur mycket hon har att göra.

– Det är viktigt för mig att alla som kliver in här ska känna sig välkomna, säger hon.

Tove berättar att hon tycker om att involvera sina kunder i verksamheten. Nyligen anordnade hon en tävling på Facebook där hon lät sina följare nominera en glassmak. Sedan valde hon ut fyra vinnare och tillverkade deras önskemål.

– Sådant tycker jag är väldigt roligt.

Varför tror du att du har blivit nominerad till Jönköpings trevligaste?

– Många ser nog att jag gör mitt bästa för att ge tid till varje person som kliver in här oavsett hur stressigt jag har det emellanåt. Jag har mycket återkommande kunder och dem skapar man ju en relation med. Det blir som att man känner varandra fast man egentligen inte gör det, säger Tove och tillägger:

– Jag blir såklart jätteglad och rörd. Det känns fint att bli nominerad. Man får en kick och då vill man bara göra sitt jobb ännu bättre.

Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking

Söta crêpes i hemtrevlig miljö

Tjejgäng, studenter, barnfamiljer och pensionärer – Olgas crêpes och gelato lockar de flesta. En del köper med sig en glass i farten, medan andra väljer att slå sig ner i de hemtrevliga lokalerna.

– Jag har fått många stammisar som gärna kommer in och ”tjötar” lite på dagarna. Man märker att de uppskattar det här stället, säger Tove.

Ny inredning, från butiken Olgas hus, har blandats med second hand. Det mesta är i färgerna svart och vitt, med en industriell touch.

Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking

På kaféet säljer Tove bland annat egentillverkad gelato, söta crêpes och galleter. Det sistnämnda kan beskrivas som en grövre pannkaka med matig fyllning.

– Min favorit är ”nummer åtta”, det är en pannkaka med pulled pork och barbecuesås. Den kan jag verkligen rekommendera, säger hon.

”Alla hittar tyvärr inte hit”

Nu ser Tove fram emot sommaren och förhoppningsvis lite mer ledighet än vad hon har haft under de senaste åren.

– Det har blivit mycket jobb, men nu när jag har fått in lite ny personal så hoppas jag att jag ska kunna vara ledig lite mer. På fritiden promenerar jag gärna med min hund och umgås med vänner, säger hon.

Tove berättar att hon trivs bra med läget på Klostergatan, som innebär närhet till både högskolan och flera företag i området.

– Det är mysigt, men alla hittar tyvärr inte hit. Trots att det har gått fem år sedan vi öppnade kan folk fortfarande kliva in här och undra om vi är nya, säger hon.

Men att hyra en lokal i city är inget alternativ för Tove i nuläget. Främst på grund av de höga hyrorna. Däremot finns det tankar på att expandera i framtiden.

Tycker du att Jönköpingsborna är trevliga överlag?

– Vi kan nog bli bättre på det. Det märks så tydligt när folk trivs eller inte trivs med det de gör. Vi borde även bli bättre på att hälsa på varandra. Men det är väl typiskt svensk att man ska hålla sig lite för sig själv.

Vem tycker du är Jönköpings trevligaste?

– Mina grannar inne på Pomona blomsterhandel är jättetrevliga. Jag går dit och köper blommor och de kommer hit och köper lunch. Vi stöttar varandra.

Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking
Foto: Alexandra Locking

Johan är Jönköpings gladaste busschaufför

Vi möter upp Johan Berglund vid Omnibuss terminal på Fanérgatan i Habo. Han är glad och uppenbart lättad över att vårt besök inte är något dåligt skämt från någon av hans polare i kompisgänget.

– Jag var helt säker på att det var de som skojade med mig. De tycker ju om att jävlas med mig, säger Johan Berglund och skrattar.

Han berättar om hur en av hans vänner ofrivilligt anmäldes till HV71:s skridskorskola för 7-åringar och om hur någon annan fick ett abonnemang på vuxenblöjor.

– Så jag hade inte blivit förvånad om det här hade varit något sådant, säger han.

Läs mer: Busschauffören som älskar sitt jobb

Den 44-årige busschauffören har en bakgrund som hockeyspelare i födelsestaden Västerås, men flera skador gjorde att han var tvungen att lägga hockeyn på is redan som 19-åring. Därefter tog han ett, vad han trodde skulle bli tillfälligt, jobb som brevbärare med inställningen att ”lite spring i trappor” kunde vara bra för att upprätthålla konditionen.

– Sedan vaknade jag upp åtta år senare och undrade vad fasiken som hände.

Johan Berglund har aldrig varit rädd för att testa nya saker så han bestämde sig för att hoppa på en kockutbildning. Arbetet som kock innebar att han var tvungen att flytta runt en hel del i Sverige och för elva år sedan styrde färden mot Jönköping.

Han bestämde sig för att lämna kockyrket bakom sig och tog jobb i fabriken på sin svågers möbelföretag. Men Berglund trivdes aldrig riktigt med det.

– Jag stod innanför samma fyra väggar varje dag och kände att jag var alldeles för social för det. Så jag sa upp mig på min födelsedag. Dagen efter gick jag ner till Arbetsförmedlingen där de frågade vad jag ville göra. Jag sa att jag ville köra turistbuss ute i Europa, säger han.

Sagt och gjort. Johan Berglund slutförde en intensivutbildning som busschaufför och fick inleda den nya karriären med att köra skolelever. Inom samma företag fick han senare även köra sightseeingbussar i Stockholm och det var under en vistelse där som han fick ett oväntat samtal från chefen.

– Han sa: ”du, har du passet med dig? Du åker till Paris imorgon bitti.” Då hade jag inte varit utanför Sveriges gränser med buss tidigare. Så första riktiga turistresan blev till Paris. Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag var coollugn. Men det var en upplevelse och jag växte med uppgiften, säger Berglund.

Äventyr på Europas vägar

Nu har han kört turer över hela Europa och han säger att han aldrig någonsin har haft tråkigt. Skidresor och huvudstäder har varit det bästa.

– Jag har kört vilse jättemånga gånger. Men du kommer ju alltid hem igen. Sedan kanske turen tar ett par timmar längre än vad som var planerat. Jag brukar skämta lite med resenärerna och säga att de får se lite extra utanför programmet. Man får ett äventyr, säger han.

Ett annat äventyr var när Berglund skulle transportera sina bussresenärer längs den Italienska Rivieran.

– Det är väldigt smalt på många platser. Där har jag kört på sträckor där det endast varit millimeter på sidorna. Då kunde resenärer komma fram och säga att: ”jag blev helt svettig när jag satt där bak. Hur var det för dig?” ”Äh, coollugnt”, svarade jag då. Men i verkligheten bara rann svetten om en. Den där bussen är ju ändå värd 4,5 miljoner kronor. Den vill man inte dra rakt in i sidan på ett hus.

Det blev sammanlagt fem år på vägarna ute i Europa. Men hur roligt det än var kom Berglund till slut fram till en punkt där han kände att det ständiga resandet kostade ett alldeles för högt pris.

– Kompisarna slutade höra av sig. De visste ju att det inte var någon idé att ringa mig för jag var ju ändå aldrig hemma. Jag kände att det kunde vara kul att testa något på hemmaplan istället, säger han.

Från turistbuss till länsbuss

I dag kör han länsbuss mellan Habo och Gränna och han passar på att berömma sina trevliga resenärer.

– Jag har ju några stammisar som brukar stå och prata med mig, det tycker jag är jättetrevligt, säger Berglund och tillägger:

– Arbetstiderna är det enda negativa med yrket och det är nog tyvärr det som kommer få de duktiga busschaufförerna att sluta.

Men oavsett klockslag dyker Johan Berglund alltid upp med ett brett leende på jobbet.

– Jag kan börja klockan halv fem på morgonen och stå och vissla. Mina kollegor har nog aldrig sett mig sur, säger han.

”Lite som med Zlatan”

Och självförtroendet är det inget fel på.

– Jag har alltid vetat om att jag är trevlig. Det är lite som med Zlatan – han bara vet om att han är bäst, säger Berglund och fortsätter:

– Jag är som jag är och det kostar ju ingenting att skratta. Dagen blir så mycket lättare då.

När Johan Berglund inte kör bussen mellan Habo och Gränna spenderar han helst tid med sin 4-åriga dotter som bor hos honom på halvtid.

– Det blir mycket barnaktiviteter och mycket lekparker. Sedan spelar jag golf också. Det har blivit min passion nu på äldre dagar, säger han avslutningsvis.

Vet du ett trevligt butiksbiträde, busschaufför, frisör, sjuksköterska eller någon helt annan som förtjänar lite extra uppmärksamhet? Tipsa gärna oss på press@jkpgnews.se.

”Goddag min herre, vad får det lov att vara?”

”Goddag min herre, vad får det lov att vara?”

”Goddag min herre, vad får det lov att vara?”, säger André Holmgren till en kund som kliver in på det lilla bageriet på Tahevägen i centrala Taberg.

Han bugar lätt och tar emot beställningen: ”Det blir 134 riksdaler. Tack och välkommen åter.”

Hans otidsenliga framtoning verkar vara uppskattad hos gästerna. Men är det skådespeleri från Andrés sida eller brukar han föra sig så?

– Man kan säga att det är en liten del av mig som förstärks i det här arbetet. Men det är äkta från min sida, säger André Holmberg.

Från Timrå till Taberg

Det 28-årige butiksbiträdet är född och uppvuxen i Timrå, med har även spenderat några år i Halmstad innan han flyttade till Taberg i somras.

– Min sambo fick jobb i Jönköping, så då flyttade jag med hit. Det gick någon månad, sedan såg min sambo att det satt en lapp här på bageriets dörr om att de sökte personal, berättar André Holmberg.

Eftersom han tidigare har arbetat på olika Värdshus, som bland annat vaktmästare och servitör, tänkte han att det här kunde vara ett jobb för honom.

– Jag skickade in mitt cv och blev uppringd efter tio minuter. Jag blev ombedd att komma förbi dagen efter och nu har jag arbetat här sedan i september, berättar han.

Kunderna i fokus

Men trots att det inte har gått mer än nio månader har André redan hunnit göra ett positivt intryck på Tabergsborna.

– Jag blev väldigt smickrad när ni hörde av er. Någon har alltså lagt ner arbete på att höra av sig till er och tipsa om mig. Det känns väldigt kul, säger han.

André beskriver sig själv som optimistisk, omtänksam och påhittig problemlösare. Han tror att det är hans lugna och tydliga framtoning som tilltalar gästerna.

– Det roligaste med det här jobbet är såklart att träffa kunderna. Det här att få rekommendera något gott och att sedan få höra att ”åh det där smakade fantastiskt. Det har ni gjort jättebra”. Det är ju kunderna som betalar min lön. Och varför kommer de hit? Jo, de vill äta något gott, sitta ner i lugn och ro och njuta av en trevlig stund. Då är det ju mitt jobb att hjälpa dem att nå dit.

Nya Mandelmanns 

När André inte är på jobbet är det självhushållning som står i fokus. Han inspireras av familjen Mandelmanns liv, från Tv4:s populära dokumentärserie, och drömmer om att en gång äga en egen gård.

– Jag tycker om att odla, göra egen mat och snickra. Jag brygger även lite eget vin och öl, säger han och fortsätter:

– I framtiden skulle jag vilja ha en gård med höns, getter, får och kor. Och så lite stugor som jag kan hyra ut. Jag håller på att spara ihop till en kontantinsats och kanske kan det bli verklighet inom en femårsperiod.

Ett positivt intryck av Jönköpingsborna

Jönköpingsborna har han än så länge bara fått ett bra intryck av.

– De är glada och hälsar. En del är såklart lite mer tystlåtna, men då får man anpassa sig efter det, säger André Holmberg.

På frågan om vem han tycker är Jönköpings trevligaste svarar han:

– Ägaren av pizzeria Tigris är alltid vänlig och samlad när man kommer och beställer. Han är mån om att ha en god relation med sina kunder. Min kollega Frida Nero är också väldigt trevlig. Hon är alltid så naturlig – hon är sig själv.

Vet du ett trevligt butiksbiträde, busschaufför, frisör, sjuksköterska eller någon helt annan som förtjänar lite extra uppmärksamhet? Tipsa gärna oss på press@jkpgnews.se.

Helena livar upp dagen för ensamma

Helena livar upp dagen för ensamma

Helena Rönnerfors, 40 år, är bosatt i ett radhus i Huskvarna tillsammans med sin man och deras tre barn. Hon har en bakgrund som optikerassistent på Synsam i Jönköping, men tog tjänstledigt från det jobbet när hennes man Tomas Rönnerfors år 2011 tog över Centralbageriet tillsammans med kollegan och vännen Markus Burén.

– Först ville jag testa och känna efter hur det var att jobba tillsammans med min man. Man vet ju aldrig. Men det har gått hur bra som helst. Och jag har ju inte fått sparken än, säger hon och skrattar.

– Tomas är mycket lugnare och inte lika pratig som jag. Vi kompletterar nog varandra. Jag är den som brukar ta tag i saker, men i vissa situationer skulle jag nog behöva backa lite.

Centralbageriet i Huskvarna. Foto: Emma Bratt
Centralbageriet i Huskvarna. Foto: Emma Bratt

Viktigt att se alla kunder

Nu har hon sagt upp sig från sitt tidigare jobb och arbetar heltid som butiksbiträde i bageriet.

– Jag älskar det här jobbet och det bästa är att få möta alla olika människor. Hit kommer kunder för att de vill och de som kliver in här är ofta väldigt positiva. När jag började här arbetade jag tillsammans med en tjej som heter Gunilla. Hon sa så här till mig: ”Jag vet inte vad du känner Helena, men det viktigaste för mig är att vi hinner se alla människor som kommer in här”. Det har jag haft i bakhuvudet sedan dess, säger Helena Rönnerfors och tillägger:

– Fast då var tempot lite lugnare här och vi hade mer tid att lära känna våra kunder. Nu kan jag känna att jag inte alltid hinner med så mycket som jag hade önskat och det finns inte alltid tid att ställa de där extra frågorna.

Möter många ensamma människor

Helena berättar att hon möter många äldre, ensamma, människor i sitt arbete. Några har betytt extra mycket för henne genom åren – så mycket att hon både gjort hembesök och gått på begravningar.

– Jag försöker vara ett stöd för de här personerna, säger Helena Rönnerfors.

Lik sin mamma

Den omvårdande personligheten tror hon att hon har fått från sin mamma.

– Hon var en fantastisk människa som tänkte på alla. Fast det var både på gott och ont. Som barn kunde jag uppleva att hon tänkte väldigt mycket på alla andra och att man själv fick stå tillbaka ibland. Jag tror att det händer att jag kör det där racet själv, men jag försöker påminna mig om att familjen alltid ska gå först, säger Helena Rönnerfors och fortsätter:

– Sen är jag troende och har med mig det här med att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Alla människor är lika mycket värda.

När Helena inte rår om kunderna i bageriet engagerar hon sig en hel del i sin församling på Kungsporten.

– Jag spexar bland annat med barnen i vår söndagsskola, berättar hon.

– Jag är nog en väldigt glad människa i grunden. Mitt motto för varje dag är att om jag kan göra en annan människa glad så har det gjort hela min dag.

Hur känns det att höra att du är en av Jönköpings trevligaste?

– Jag blev väldigt rörd och fick tårar i ögonen när ni hörde av er till mig. Just den dagen var lite deppig för mig och när jag fick ert meddelande kändes det fantastiskt.

Tycker du att Jönköpingsborna är trevliga överlag?

– Ja, det tycker jag nog. Sen finns det alltid ställen där man känner att det kanske inte var det servicen man ville ha. Men det är väldigt blandat.

Vem tycker du är Jönköpings trevligaste?

– Om Gunilla Södergren hade jobbat kvar här så hade jag absolut sagt hennes namn. Nästa varje dag så möter jag kunder som frågar efter henne. Hon slutade här för ett och ett halvt år sedan. Men mina övriga kollegor här är också helt fantastiska. Så de är verkligen värda att uppmärksamma. Sedan tycker jag personalen inne på Design house i Jönköping är väldigt trevliga.

– Det finns såklart många fler att nämna. Men det var de som ploppade upp först i mitt huvud.

Vet du ett trevligt butiksbiträde, busschaufför, frisör, sjuksköterska eller någon helt annan som förtjänar lite extra uppmärksamhet? Tipsa gärna oss på press@jkpgnews.se.

Karin är hönsägaren som sprider glädje med musik

Tabergsbon och tvåbarnsmamman Karin Edwardsson, 46 år, har en bakgrund som musiklärare, men efter flera år inom skolans verksamhet längtade hon efter större frihet.

Hon sökte sig då till Kristine kyrka där hon i dag leder musiken tillsammans med tre körer i helt skilda karaktärer. Det är Kristine barnkör, Kammarkören Voces och Gospelkören Adoremus.

– Här har jag möjligheten att göra roliga musikprojekt som jag verkligen brinner för. Det bästa är att jag får sprida glädje genom musik, säger hon när vi besöker henne på kontoret i den gula församlingsgården intill kyrkan.

Som körledare träffar Edwardsson mycket människor i olika åldrar och med olika bakgrund. Det är något som hon älskar med sitt jobb.

Edwardsson visar ett inramat fotografi på medlemmarna i hennes gospelkör.

– Titta. Här finns alla möjliga arbetskategorier. Det är inte så många andra ställen som samlar både läkare, poliser, lagerarbetare, lantbrukare och studenter, säger hon.

Men trots det stora intresset för människor förklara Edwardsson att hon i grund och botten egentligen är en riktig ensamvarg. Det är på egen hand, och gärna i naturen, som hon tankar ny energi.

– Och självklart i min tro, säger hon.

När Edwardsson får frågan om vad hon tycker om att göra på sin fritid lyfter hon upp en plastpåse med gammalt bröd som ligger på hennes skrivbord.

– Det här är till mina hönor där hemma. Det fick jag av husmor här uppe, säger hon och ler:

– Sedan har jag min keramik också. Jag tycker mycket om att dreja.

Tycker du att Jönköpingsborna är trevliga överlag?

– Ja, det tycker jag absolut. När man jobbar här mitt i stan känner man av den sköna atmosfären. Jönköping är ganska ”laidback”. Det är fint att vara en del av det.

Vem tycker du är Jönköpings trevligaste?

– Jag omger mig med fantastiska kollegor. Och jag har en musikerkollega i Ljungarums kyrka, som också är körledare och kantor, som är en riktig glädjespridare. Hon heter Maria Svaninger Anefur. Hon är alltid glad och positiv och samlar jättemycket folk omkring sig.

Vet du ett trevligt butiksbiträde, busschaufför, frisör, sjuksköterska eller någon helt annan som förtjänar lite extra uppmärksamhet? Tipsa gärna oss på press@jkpgnews.se.

Spralliga Mia är BB-köksan som älskar att kramas

Spralliga Mia är BB-köksan som älskar att kramas

I köket på BB på Ryhov arbetar Maria Finta, 46 år. Klockan närmar sig halv tio på morgon när JKPG News besöker henne och på avdelningen är det väldigt lugnt just den här dagen. En nybliven mamma passerar med ett litet knyte i famnen, i övrigt är det tomt i korridoren.

Maria Finta är tagen över uppmärksamheten hon får.

– Det känns helt otroligt. Jag är jätterörd och chockad. Lilla jag, liksom, säger hon.

För tretton år sedan fick Maria Finta jobb på restaurang Matilda på Ryhov, och för tre år sedan tog hon över tjänsten som köksa på BB.

– Jag har världens bästa jobb. Stämningen här är alltid väldigt positiv, och det känns mer som att befinna sig i ett vardagsrum än i en restaurang. Ingen dag är den andra lik, säger Maria Finta och tillägger:

– Bebisarna, patienterna och personalen är det allra bästa.

Att det är ömsesidigt är dessutom tydligt när hennes kollegor ansluter för fotografering. Den ena hyllningen efter den andra avlöser varandra och Marias blygsamhet avslöjas.

Det är nämligen Maria som ser till att alla, både patienter och personal, får i sig rätt kost varje dag. Ingen på avdelningen får vara hungrig. Varje morgon delar hon dessutom ut ingefärsshot, och när personalen sitter i långa möten kommer hon in med kaffevagnen. Långliggande patienter får maten uppdukad på fina brickor och ibland gör Mia en avstickare till fiket för att köpa en chokladbit till någon som behöver uppmuntras lite extra. Och så får vi inte glömma alla kramar och det där extra leendet. Hur hon hinner med allt är det ingen som vet. ”När Mia inte är på plats märks det”, säger någon.

– Jag är mån om alla. Jag tror det kommer från min mamma. Hon har alltid varit väldigt omvårdande, säger Maria Finta.

När hon inte arbetar är det  familjen, hemmet och Huskvarnarevyn som står i fokus.

– Jag är scenarbetare, så mycket spratt kommer väl därifrån, säger hon och skrattar.

Tycker du att Jönköpingsborna är trevliga överlag?

– Det tycker jag absolut. Nu känner jag väl lite för många i stan, men folk hälsar och det är go stämning.

Vem tycker du är Jönköpings trevligaste?

– Våra barnmorskor här är helt fantastiska. För att nämna ett namn så kan jag säga vår vårdenhetschef Britt-Marie Lundqvist. Men som sagt, alla är underbara.

Vet du ett trevligt butiksbiträde, busschaufför, frisör, sjuksköterska eller någon helt annan som förtjänar lite extra uppmärksamhet? Tipsa gärna oss på press@jkpgnews.se.

Therese arbetar i ett godisparadis: ”Aldrig någon söndagsångest”

Therese arbetar i ett godisparadis: ”Aldrig någon söndagsångest”

En av årens största ”godishögtider”, påsken, är på ingång och på Godishuset i centrala Jönköping är förberedelserna inför alla beställningar i full gång. Therese Örneling, 30 år, har arbetat där sedan fem år tillbaka.

– Det här är ett väldigt roligt och varierande jobb. Jag älskar att träffa kunder och jag blir jätteglad över att de upplever mig som så trevlig. Jag blev väldigt överraskad när ni hörde av er. Det betyder att jag gör ett bra jobb, säger Therese Örneling.

Trots att hon dagligen är omgiven av sötsaker i alla dess former har hon inga problem att undvika godiset.

– Nej, jag äter inte så mycket godis faktiskt. Men jag är svag för choklad – Malmö chokladen, säger hon och tillägger:

– Mina barn tycker att mitt jobb är jättehäftigt. Sexåringen vill gärna vara med mamma på jobbet och han pratar mycket om det i skolan.

Som JKPG News har berättat om tidigare så ligger Godishuset ute till försäljning, men det är fortfarande inte klart med någon köpare. Enligt ägaren har verksamheten gått bra och det är av hälsoskäl som han säljer. Hans förhoppning är att Therese Örneling ska få jobba kvar när en eventuellt ny ägare tar över.

– Självklar har jag, som alla andra, dåliga dagar ibland. Men jag blir så glad av kunderna och av att jobba här. Jag älskar verkligen det här stället och har aldrig någon söndagsångest, säger Therese Örneling.

På fritiden umgås hon helst med sin familj och sina vänner och det läggs mycket tid på barnens aktiviteter.

– Jag red mycket innan jag fick barn, men nu finns det inte så mycket tid över till sådant, säger hon.

Vem tycker du är Jönköpings trevligaste?

– Mia Olsson på Såininorden. Hon är lite lik mig. Väldigt glad och positiv, vilket är väldigt viktigt när man jobbar i butik. Även om man har en dålig dag så får det inte gå ut över kunderna.

Vet du ett trevligt butiksbiträde, busschaufför, frisör, sjuksköterska eller någon helt annan som förtjänar lite extra uppmärksamhet? Tipsa gärna oss på press@jkpgnews.se.

”Jag fastnar lätt för de lite mer udda fåglarna”

”Jag fastnar lätt för de lite mer udda fåglarna”

Lisbeth Hertelendy, 41 år, beskriver sig själv som en nyfiken, orädd och glad person. Hon är född och uppvuxen i Bankeryd. Under skoltiden började hon arbeta extra med att plantera julgrupper på blomsterbutiken Buketten på Östra Storgatan i Jönköping, och efter gymnasiet blev hon anställd där.

– Så jag är nästan uppvuxen på Buketten, säger Lisbeth Hertelendy och skrattar.

– Jag tycker ju att det här är så himla roligt och jag tror att det lyser igenom. Kunderna märker att det inte bara är några påklistrade vänlighetsfraser. Jag har lärt känna så otroligt många människor här under åren som betyder mycket för mig.

Lisbeth Hertelendy berättar att ingen dag i butiken är den andra lik.

– Det bästa med det här jobbet är att få kombinera skapande med kundkontakt. Man vet aldrig vad man kommer att mötas av under en dag. Folk kommer till oss när de ska ha fest, bröllop eller begravning, så det är en stor blandning av glädje och sorg, säger hon och tillägger:

– Jag fastnar lätt för de lite mer udda fåglarna. De är ofta mer intressanta.

I dag bor Hertelendy i Jönköping tillsammans med sin man och deras tre barn. Fritiden spenderar hon gärna i sin målarateljé.

– Jag målar väldigt mycket. Men det började för inte så längesen. Jag hade min första utställning för fyra år sedan. Jag hade lagt ut några av mina målningar på Facebook, vilket snappades upp av hotelldirektören på Hotel Victoria. Så där har jag haft två utställningar nu.

Därefter har det blivit en hel del vernissager på olika platser i Jönköping.

– Jag målar mest med akryl och akvarell, men tycker även om att blanda olika tekniker.

Hertelendy beskriver sin konst som färgsprakande och naivistisk.

– Jag älskar att kombinera konsten med mitt jobb i butiken. Att bara sitta och måla hade blivit ganska ensligt.

Tycker du att Jönköpingsborna är trevliga överlag?

– Ja, Jönköpingsborna är de trevligaste. Det tycker jag verkligen. Jag har nog aldrig träffat på någon otrevlig person här på stan. Folk hälsar och frågar hur läget är.

Vem tycker du är Jönköpings trevligaste?

– Den första som dyker upp i huvudet är vår vaktmästare. Han heter Donald Stendahl. Han är en sjungande vaktmästare som alltid är trevlig, glad och pratsam. Där är det aldrig några bekymmer.

Vet du ett trevligt butiksbiträde, busschaufför, frisör, sjuksköterska eller någon helt annan som förtjänar lite extra uppmärksamhet? Tipsa gärna oss på press@jkpgnews.se.

Mack-drottningen som bjuder på ett extra leende